tivvan

Har haft begränsat med tid till att hänga på nätet. Eftersom att jag är en tidsoptimist och älskar spontanitet, så blev det hela väldigt plötsligt och jäktigt med lägenhetsflytt.
Jag har nu lämnat Söder och bor mitt inne i smeten <3 Det har varit jobbet dagstid, och all annan tid har gått till att packa, städa, bära, flytta och köra fram och tillbaks. Har sovit minimalt de senaste dagarna, MEN nu är jag installerad och allt känns så jävla bra. Mitt ex är i samma skick som när jag först besegrade henne.
Söder är Söder, jag kan hålla med om att det är väldigt mysigt på många sätt. De har en väldigt bred estetisk acceptans där, vilket jag tycker går på både gott och ont. Det behövs inte förklaras vidare utan det är bara att dra egna slutsatser om vad jag menar.
Jag har aldrig riktigt trivts där, det är lite för annorlunda för min smak- det och att man tröttnar snabbt på alla alkisar som står och hänger kring medis och systemet. Att jag överhuvudtaget flyttade dit var av helt fel skäl (läs tjej) och att jag stressade. Mitt liv är och har alltid varit på och kring Norrmalm, när det gäller Sthlm.

Det jag kommer sakna med Söder är min granne. En söt och gullig ensam tant som under sitt liv varit skådespelerska, vilket man alltid märkte när man pratade med henne.
Fastnade ofta med henne i trapphuset och hon berättade alltid så mycket historier. Man var bara tvungen att alltid ha en ursäkt i ens tankar för att lirka sig loss från de gånger då man inte setts på några veckor: 'Oj jag måste rusa in, det ringer', 'du jag måste in och äta nu', 'vet du, jag ska precis röra mig mot en polare' eller 'jag har en villig brud inne i lägenheten, måste skynda mig innan det är försent!'... det gällde bara att vara kvicktänkt.
Jag var en god granne till henne, hjälpte henne med soporna och installera hennes digital-TV osv. Så kommer sakna henne och den söta tjejen ovanför som bjöd upp mig på fest förr-förra helgen, som jag dock ej gick på.

De andra var de mest folkskygga människor jag varit med om. Kunde komma in genom porten och se hur någon som precis klivit in i hissen tittar på mig och sedan fort trycker på knappen och åker iväg. Bara igår när jag åkte ner med hissen så hörde jag hur någon som var på väg ner i trapporna stannade för att undvika att behöva möta mig vid porten. Varför? Och detta har hänt flertalet ggr under mina 1½ år i byggnaden. Sådan extrem rädsla för mänsklig interaktion, tycker synd om dem.

Ja en liten snabb reflektion bara på Söder, måste hoppa i säng nu. Hörs imorgon.


Pussheeej SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖDEER